Björn

LO BJÖRN JÄRV VARG

Klassificering

Den björn som finns på den europeiska kontinenten är brunbjörnen. Den kallas också för den eurasiska brunbjörnen. Den bruna björnen hör till björnfamiljen (Ursidae). Björnarna är en av de många familjer som tillhör däggdjursordningen Carnivora (köttätare). Andra arter i Björnfamiljen är t ex. malajbjörnen och pandan. Det latinska namnet på den bruna björnen är Ursus arctos. Andra arter som, tillsammans med brunbjörnen, tillhör släktet Ursus är t ex. Den amerikanska svartbjörnen och isbjörnen. Brunbjörnen är den största landlevande köttätaren i Europa.

Allmänt om utseende

Brunbjörnen är ett massivt och kraftigt byggt djur. Den kan bli upp till 2,8 meter lång från nos till svansrot, med en mankhöjd på 1,5 meter. Den karakteriseras av ett kraftigt huvud, små runda öron, små ögon, avsaknad av någon synlig svans och en puckel vid skulderpartiet. Pälsen är tjock och färgen varierar från ljusbrun till mycket mörkt brun. Yngre björnar har oftast ett halsband som är ljusare än resten av pälsen. Vikten varierar mycket beroende på vad det är för årstid. På hösten, före vinterdvalan, uppnår Björnen sin maximala vikt och under dvalan kan den förlora över hälften. Den tyngsta Björn som skjutits i Sverige vägde 338 kg, men vanligtvis väger den vuxne hannen 100-300 kg och honan omkring 60-200 kg.


>>till toppen av sidan

Biologi

Forskning

År 1984 startades det Svenska Björnprojektet i Sareks Nationalpark. Tre år senare inkluderades norskt territorium och projektet döptes om till Skandinaviska Björnprojektet. Mer är 250 skandinaviska björnar har försetts med radiohalsband och efter mer än 15 års systematisk björnforskning har vi lärt oss mycket mer om deras fortplantning, död, vandringar, dygnsrytm, idesområden, sociala organisation och rektioner på mänsklig aktivitet.

Vill Du veta mer om radiotelemetri? KLICKA HÄR

Vad finns på menyn?

Björnen är en allätare, vilket betyder att både kött och vegetarisk mat finns på menyn. Dessutom är björnen opportunist. Det innebär att den inte är petig utan äter det den hittar av växter, frukter, insekter, byten och kadaver. Både kvantitet och kvalitet, på maten, skiftar betydligt beroende på säsongen. Under våren och sommaren behöver en björn 4000-8000 kcal per dag vilket motsvarar cirka 2,5-5,5 kg choklad. På hösten, när den går upp i vikt, för att öka fettlagret för vintern, kan den konsumera 20 000 kcal per dag. När den ligger i dvala, under vintern, vare sig dricker eller äter björnen någonting. Svenska studier visar att bär är den allra mest betydelsefulla födan och de utgör omkring 50 % av det årliga matintaget. De näst viktigaste födorna är älg och myror vilka representerar 20-25 % var. Återstoden består av gräs, örter och kadaver. En vuxen björn är kapabel att döda en fullvuxen älg men de är mycket bättre på att jaga älgkalvar. I norra Dalarna, det mest björntäta området i Sverige (20-25 björnar/1000 kvadratkilometer), dödas årligen omkring 20-25 % av alla älgkalvar av björn. De flesta av de dödade kalvarna är under 3 veckor gamla.


Att björnen både är kött- och växtätare kan ses på bettet som dels har rovdjurständer, de långa hörntänderna, som används för att döda byten, och dels har tänder med stora flata ytor, kindtänderna, som används för att mala sönder den vegetariska födan



Revir och aktiviteter

Vuxna björnar lever ensamma. Det är bara när en hona föder upp sina ungar, och under parningssäsongen, som björnen är sällskaplig. Den försvarar inte sitt revir helt och hållet från andra björnar, och revir kan överlappa varandra. De skandinaviska björnarna har omkring 5 gånger större revir än björnarna i Centraleuropa. Det beror antagligen på den sämre tillgången på mat i de nordliga områdena. Man kan också se att reviren i Sverige ökar i storlek ju längre norrut man kommer. Hannarna har de större reviren och honor med ungar har de minsta. I norra Sverige är en honas revir cirka 500 kvadratkilometer och det kommer att minska med ungefär 25 % när hon får ungar. Hannens revir storlek beror troligtvis på hur många honor det finns i området. Ju färre honor desto större revir. I Sverige varierar en hannes revir mellan 1 400 kvadratkilometer upp till 8 000 kvadratkilometer. Under vintern, när det är kallt och ont om mat, går björnen i ide. Det sparar energi åt björnen och den förblir inaktiv under hela perioden. Dvalan påminner om djup sömn men hjärtverksamheten går ned (från 40 till 10 slag i minuten) och kroppstemperaturen går också ned (från +38C till +33-34C). Under vinterdvalan äter eller dricker inte björnen någonting. Kroppens fettreserver täcker energibehovet. När björnen kommer ut ur idet, på våren, har den oftast tappat 20-40% av sin vikt.

 
Ett björnide gjort av kvistar och mossa på en öppen plats  

Björnar övervintrar vanligtvis i iden, som är klädda med kvistar, mossa och grangrenar. Idet kan vara utgrävt ur en gammal myrstack eller bara vara ett hål i marken. Björnen kan använda stengrottor men ibland bara krypa in under en trädvälta eller göra ett slags bo av kvistar och mossor på en öppen plats. Normalt gör björnen ett nytt ide varje år. En björn i dvala kan vakna om den blir störd. Då går den oftast en kortare sträcka ( i genomsnitt 5 km) för att hitta en ny plats för sitt ide. I Sverige sträcker sig dvalperioden från mitten av oktober till mitten av maj. Vuxna hannar tillbringar kortast tid i idet. De går inte i dvala förrän ganska sent på hösten och vaknar relativt tidigt. I norr är perioden längre än i söder. Björnen är aktiv både på dagen och på natten men varma dagar vilar den oftast till fram emot kvällen, när temperaturen sjunker. Under parningssäsongen, tidigt på sommaren, är hannarna mest aktiva om natten.

>>till toppen av sidan

Reproduktion

Parningstiden sträcker sig från mitten av maj till slutet av juni. Björnar är polygama, vilket innebär att en hona kan para sig med många hannar och varje hanne kommer att para sig med flera, olika honor. Därför kan ungarna i en och samma kull ha olika fäder. Under parningssäsongen rör sig hannarna över stora områden under sitt sökande efter villiga honor att para sig med. En hanne och en hona tillbringar några dagar till några veckor ihop. Björnen har fördröjd fosterutveckling vilket innebär att embryot kommer att göra en paus i sin utveckling, i ett tidigt stadium, och sedan inte börja växa igen förrän mamman går i ide, omkring mitten av oktober. Under dvalan blir embryot fullvuxet och i januari/februari föds vanligtvis 2-3 ungar i idet. Ungarna föds nakna, blinda och av en ekorres storlek. Mamman diar ungarna och när det är dags att lämna idet i april/maj har de ökat sin kroppsvikt cirka 8 gånger och väger omkring 4 kilo. Ungarna och mamman kommer att fortsätta att vara tillsammans, och övervintra ihop den följande vintern. Björnungar i den sydliga björnstammen lämnas oftast av mamman före nästa års parningssäsong, när de är cirka 1,5 år gamla. I de nordligare björnstammarna stannar lite mer än hälften av ungarna med mamman ytterligare ett år. Vuxna hannar som kommit in på någon annans revir dödar ofta ungarna. Det gör att honan fortare blir brunstig igen och hannen kan para sig med henne och få egen avkomma. En björn kan troligtvis känna igen de andra björnarna i grannskapet och dem de har parat sig med. Hannar dödar förmodligen bara ungar till mammor de inte parat sig med tidigare. Det är därför till en honas fördel om hon parar sig med så många av de omkringboende hannarna som möjligt. Unga honor etablerar oftast revir nära sina mammors revir medan unga hannar emigrerar längre sträckor, vilket kan innebära flera hundra kilometer innan de slår sig till ro. Valet av revir hos hannar verkar ha att göra med tillgången på honor. Tillsammans med det faktum att honor inte flyttar långt från sin födelseplats gör detta att björnens spridning går långsamt. Av alla Sveriges däggdjur har björnen det lägsta reproduktionstakt. Det beror på att honorna inte börjar föda ungar förrän förhållandevis sent i livet, när de är omkring 4-6 år, och att de får små kullar (genomsnitt 2,4 ungar per kull). En annan bidragande orsak är att ungarna stannar hos mamman i upp till 2,5 år och under den tiden parar hon sig normalt inte. Trots att den svenska björnstammen har ett lågt födelsetal jämfört med andra däggdjur har den det högsta rapporterade i förhållande till resten av sin art.

 
  En björnunge dödad av en björnhanne

>>till toppen av sidan

Antal och utbredning i Fennoskandia

Det finns omkring 1 000 björnar i Skandinavien idag (2001). De är främst fördelade på 4 kärnområden i Sverige. Två områden är lokaliserade till Norrbotten, ett finns i delar av jämtland och Västerbotten och det sydligaste ligger i södra delen av Jämtland och norra Dalarna. Norra Dalarna har den största björntätheten med 20-25 björnar/1 000 kvadratkilometer. Nästan alla honor bor i kärnområdena och det är också här parningen sker. Det är oftast från kärnområdena som björnarna flyttar sig, till resten av landet, så björnar kan alltså finnas mellan de fyra kärnområdena. Nuförtiden har Sverige en björnstam som täcker samma områden som den gjorde i början av 1800-talet. De norska björnarna kan betraktas som en gränsstam till den mycket större svenska björnstammen och beräknas bestå av cirka 50 individer. Den finska björnstammen innehåller ungefär 900 individer. Den räknas som en gränsstam till den större ryska stammen och lever huvudsakligen i östra-centrala Finland. De skandinaviska björnarna har ökat i antal med omkring 10-15% per år under de sista årtiondena. De senaste åren har dock visat på en viss tillbakagång i produktiviteten.

Björnens utbredning i Fennoskandia


Status på björnbeståndet i Europa

Idag (2001) finns det runt 14 000 björnar i Europa. Om man räknar in de ryska björnarna, väster om Uralbergen, kommer man upp i cirka 50 000 individer. I Europa är björnbestånden mer eller mindre skilda åt geografiskt. De två största grupperna finns i norra och östra Europa (Europeiska Ryssland, Finland, Estland och Belarus) med omkring 37 500 björnar och i Karpaterna (Rumänien, Ukraina, Slovakien, Polen och Tjeckien) med cirka 8 100. Omkring 2 800 björnar bor i de Dinariska alperna ( Bosnien, Herzegovina, Jugoslavien, Kroatien, Slovenien, Grekland, Makedonien, Albanien, Österrike och Italien), cirka 1000 björnar finns i Skandinavien (Sverige och Norge), i Rila-Rhodopebergen (Bulgarien och Grekland) bor det mer än 500 björnar och i Stara Planinabergen, i Bulgarien bor det ungefär 200. Små bestånd, med bara några enstaka individer, kan hittas i Spanien och Frankrike.

Antal och utbredning historiskt

Brunbjörnen är den vanligaste björnrasen i världen. Den återfinns från Eurasien till Nordamerika. Efter den senaste istiden, omkring 10 000 år sedan, flyttade brunbjörnen till den skandinaviska halvön från både öster och söder. Ättlingar till de östliga björnarna bor numera i norra Sverige (de tre nordliga kärnområdena) medan det sydliga björnbeståndet kommer från söder. Innan 1700-talet var Björnen allmän över hela den skandinaviska halvön men under de kommande 200 åren gick den starkt tillbaka. Orsaken till denna tillbakagång var den intensiva jakt som bedrevs i ett försök att utrota Björnarna eftersom björnen, tillsammans med de andra stora rovdjuren, var ett hot mot boskapen. Först försvann björnarna från de sydliga delarna av landet, de som var mest befolkade, och vid slutet av 1800-talet sköts den sista björnen i Mellansverige. I slutet av 1800-talet kunde man bara finna björn i norra Sverige och här bara i små, isolerade, bestånd. På mitten av 1800-talet beräknade man att det bodde mellan 4 000 och 5 000 björnar i Skandinavien varav en tredjedel (1 600-1 700) fanns i Sverige. 1930 hade beståndet minskat till sitt minimum med bara cirka 30 björnar boende i bergstrakterna i norra Sverige, och i stort sett inga alls i Norge. 1910 blev Björnen fridlyst i svenska nationalparker och 1913 fridlystes den även på allt land ägt av staten. 1927 började svenska staten betala ut ersättning för tamboskap som dödats av björn. Under 1930-talet ökade björnstammen till cirka 300 individer och 1943 tilläts jakt, i vissa områden, igen. Jakten begränsades på ett sådant sätt att björnbeståndet hela tiden kunde öka. Under de följande 60 åren har björnbeståndet tredubblats till upp emot 1 000 individer, av vilka de flest finns i Sverige och omkring 50 på den norska sidan av gränsen.

Undrar du hur man gör för att räkna de stora rovdjuren i Sverige? KLICKA HÄR

>>till toppen av sidan

Spår och tecken

Spår

I motsats till de andra stora rovdjuren går björnen på hela bakfoten (från hälen till tårna), precis som människan. Vanligtvis trampar den däremot inte ned hälen med framfötterna vilket innebär att bakfötternas avtryck är längre än framfötternas.



Som människan har björnen
fem tår på både fram- och
bakfot

Fem tår med markerade kloavtryck syns på både fram- och bakfotsavtryck. Avtrycken av en vuxen björns bakfot är omkring 18-25 cm långa och upp till 17cm breda medan framfoten är 10-16 cm lång och 11-17 cm bred. Storleken på avtrycket visar björnens ålder. Ju äldre Björn desto större avtryck. Vuxna hannar lämnar i allmänhet större avtryck än honor i samma ålder. Generellt kan man säga att framfotsavtryck som är bredare än 15 cm tillhör en hanne.
Avtryck av fram- och bakfot från björn. Björnen förflyttar sig oftast gående och då är steglängden mellan
90-140 cm.


Iden

Björnar kan använda många sorters iden när de går i vinterdvala. Idet kan finnas i en grotta eller vara grävt in i en övervuxen myrstack. Ett hål, grävt in i en väldränerad sluttning, eller en fågelboliknande bädd av kvistar och mossa, på en öppen plats kan också duga för övervintringen. Använda vinteriden kan syns många år efter att de använts. I nyligen använda iden hittar man oftast kvistar och mossa som använts för att bädda.

Byten

Stora byten, som älg och ren dödas oftast med ett kraftigt bett i nacken eller ryggen. Avståndet mellan märkena efter hörntänderna är 3-7 cm. Björnen flyttar gärna sitt byte från slagplatsen innan den börjar äta. När Björnen lämnar ett halvätet kadaver täcker den det med snö eller mossa och grenar. Normalt stannar den sedan i närheten och återvänder för att äta flera gånger.

 
En vuxen älg dödad av en björn. Kadavret är täckt med snö och grenar. Björnen är den enda av Skandinaviens fyra stora rovdjur som kan bryta av så kraftiga grenar.

Spillning
Färg och form på björnens spillning varierar med vad den har ätit. Efter ett däggdjursbyte innehåller spillningen ofta hår och ben och påminner om en stor hunds spillning. Vanligast är att björnen har ätit något vegetariskt eller insekter och då ser spillningen ut som en kos och har ungefär samma volym som en älgs. Rester av dåligt smält mat i spillningen, insekter, örter och bitar av frukt, kan ofta igenkännas. Särskilt under hösten innehåller björnspillningen stora mängder bär och är därför lätt att känna igen.


Andra tecken

Urgrävda myrstackar eller stubbar är vanliga tecken på att det finns björn, som letat efter insekter. Björnen kan flytta stora mängder jord och stenar i sitt sökande efter mat, så stora högar och/eller mängder av upprivet material är en god indikation på björnaktivitet. I närheten av en slagplats finns oftast en lega. Den påminner mycket om hjortens. Vegetationen är uppsparkad så att jorden blivit synlig. Klösmärken på trädstammar är ett annat tecken på Björn. Märkena är långa, vertikala spår i barken. De är oftast i manshöjd och är därför lätt igenkännliga.

>>till toppen av sidan

Björn och människa

Lagstiftning

Idag är björnen en fridlyst art. Det betyder att det inte finns någon jaktsäsong för björn och det är olagligt att döda den. Trots detta delas det ut ett visst antal jaktlicenser, för björn, varje år, för att undvika björnrelaterade skador på t.ex. tamboskap. Naturvårdsverket är ansvarig för utställandet av licenser, fast i vissa fall kan de delegera arbetet till en länsstyrelse. På hösten 2001 ställdes det ut 60 jaktlicenser på björn. Sedan 1943, när Björnjakt åter blev tillåten, efter en skyddsperiod på mark ägd av svenska staten, har 1 400 Björnar skjutits legalt i Sverige. Under mycket speciella omständigheter, som t ex. i självförsvar eller om björnen tidigare angripit husdjur och gör en ny attack, är det tillåtet att döda en björn utan licens. Alla sådana tillfällen måste rapporteras till polisen. Idag är maxstraffet, för att döda en av de fyra stora rovdjuren, 4 års fängelse. Alla de fyra rovdjuren är, tillsammans med andra arter t ex. de båda arterna örnar, statens vilt. Det betyder att de är statlig egendom. Det är därför inte lagligt att behålla hela kroppar eller delar av dessa djur, om man hittar dom döda. Man måste genast rapportera detta till myndigheterna. Om du t ex oavsiktligt kör på en björn med din bil, eller om du hittar ett dött eller skadat björn, är du skyldig att ringa polisen. Polisen kommer att ge dig instruktioner om vad du skall göra i den specifika situationen.

Framtida planer för björnen i Sverige

I Sverige har man beslutat att en miniminivå för björnstammen skall vara 100 föryngringar varje år, vilket motsvarar en total stam av omkring 1 000 individer. Målet är att björnbeståndet skall sprida sig till områdena mellan de nuvarande kärnområdena och att den pågående förflyttningen söderut skall fortsätta.

Är björnar farliga för människor?

Den senaste gången en björn dödat en människa, i Sverige, var i Jämtland 1902. Björnen dödade en jägare som sårat den med ett icke dödande skott. I Norge inträffade det senast rapporterade fallet 1906. I Finland dödade en björn en joggare 1998. Han sprang troligtvis på en hona med ungar och dödades av mamman. Trots att den skandinaviska björnstammen hör till den fredligaste i världen, vad beträffar attacker på människor, har flera människor blivit skadade av björn de senaste åren. De här fallen har det gemensamt att björnen gått till angrepp för att människan hotade den på något sätt och inte för att björnen såg på människan som byte. I modern tid är björnen den enda av de fyra stora rovdjuren som skadat en människa allvarligt i Skandinavien.

Säkerhet i björntrakter

Enligt det Skandinaviska Björnforskningsprojeketet är de följande sex mötena med björn speciellt farliga. De är listade i fallande skala vad beträffar farlighet.

  1. En skadad björn
  2. En hona med ungar
  3. En björn som försvarar ett byte.
  4. En björn som just skall gå/ är i sitt ide.
  5. En björn som provocerats av en hund vilket gjort den aggressiv.

Det första att tänka på när man befinner sig i björntrakter är naturligtvis att undvika den här sortens möten genom att t ex. knyta fast en bjällra på din ryggsäck för att "annonsera" att du är i närheten och att hålla din hund kopplad.
Om du ändå finner dig själv ansikte mot ansikte med en björn skall du veta att en björn springer mycket fortare än någon människa, så försök ALDRIG springa ifrån en björn. De snabba rörelserna kan skrämma den eller väcka jaktinstinkten i den och få den att se dig som eventuellt byte och ta upp jakten. Om björnen ser dig som ett hot, vilket är det troligaste i Skandinavien, skall du aldrig försöka skrämma undan den genom att skrika eller göra hotfulla rörelser. Du kan då istället bekräfta Björnens misstanke om att du är ett hot, och detta i sin tur kan provocera björnen till ett aggressivt beteende. Kom ihåg att den Skandinaviska björnen betraktar troligtvis dig som ett hot och vill att du skall ge dig iväg. Därför bör du lugnt och långsamt gå bort från björnen. Gå samma väg du kom. Du kan också "tala" med björnen så att den kan både se och höra att du är på väg därifrån. Håll ett öga på hur den reagerar. Du måste vara säker på att du flyttar dig bort ifrån ett byte eller några ungar.

Vad gör man om björnen verkligen angriper? Oftast gör björnen ett par låtsasattacker innan den går till riktigt angrepp den kommer springande i hög fart mot dig och i sista minuten svänger den åt sidan. Du kan försöka distrahera den genom att lämna det du burit med dig, som ett fiskespö, bär- eller svampkorg eller kläder men lämna inte din ryggsäck eftersom den kan fungera som skydd om björnen går till anfall. Du kan också klättra upp i ett träd. Om björnen fortsätter sitt angrepp och du inte har någon möjlighet att ta dig från platsen kan du spela död. Ligg ned på marken i fosterställning, eller platt på magen med händerna runt halsen. Anledningen till att det kan löna sig att spela död är att björnen attackerar dig för att du hotat den och genom att spela död kan du minska det hotet och björnen kan välja att lämna dig.

På vissa björnrika ställen i Nordamerika har det varit allvarliga problem med att björnarna ser på människor som mat och behandlar dem som byte. Sådana situationer skiljer sig väsentligt från dem där björnen känner sig hotad, och i och med det skiljer sig handlingsschemat för den angripne. Det är t ex. inte bra att spela död om björnen tänker äta dig, du gör det bara enklare för den. Björnar i olika omgivningar har olika erfarenheter av människor och kan därför uppfatta en och samma situation väldigt olika. Om det är möjligt är det därför alltid en god idé att göra lite efterforskningar om den lokala björnsituationen innan man ger sig in i ett björnområde. Man kan t ex. prata med skogsvaktare och vildjursinstitutioner. Konflikter mellan björn och människa I Sverige gör björnar mest skada på ren- och fårnäringen. Vanligaste bytet för björnen är renkalvar. En undersökning av rovdjursdödade renar i norra Sverige 1982-1986 visade att rovdjur (järv, lo, björn, varg och kungsörn) tog totalt omkring 12% av alla kalvar. Björnar och kungsörnar var tillsammans ansvariga för mindre än 10% av de fällda renkalvarna. Det exakta antalet renar dödade av rovdjur är inte känt men man beräknar att det rör sig om mellan 20 000 och 30 000. Cirka 50 000 Renar slaktas varje år och 1998 var det kvarvarande antalet renar, som används till avel, 230 000. 1996 introducerades ett nytt ersättningssystem i det Svenska renuppfödningsområdet. Istället för att kompensationen beräknas på hur många renar som blivit dödade av rovdjur bestämmer det existerande antalet rovdjur i området hur hög ersättningen skall bli.

Län med Renuppfödning (Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna) är ansvariga för att antalet björnar, i deras område, rapporteras till myndigheterna. År 2000 låg budgeten för rovdjursorsakade skador, på renar, på 35 miljoner svenska kronor, och 10% av dessa pengar gick till förluster förorsakade av antingen björnar, vargar eller kungsörnar. I Sverige, 1999, dödade eller skadade björnar 60 får, vilket är bekräftat. Troligtvis dödade de ytterligare 19 får eftersom det fanns björnspår i hagen men kadavren blev aldrig återfunna. Samma år dödades, eller skadades, fem kor och en häst av björnar. I Sverige har det dessutom inträffat vid ett par tillfällen att björnar skadat bikupor.

>>till toppen av sidan
Ägare till rovdjursdödad- eller skadad boskap kan få ekonomisk kompensation från länsstyrelsen. En del villkor måste dock uppfyllas, t ex. att djuren måste ingå i näringsverksamhet (dvs. att man måste äga ett visst antal djur) och det får inte finnas någon annan rovdjurskyddsförsäkring för dem. 1999 betalades det ut 380 000 kronor i Sverige som ersättning för björnskador på boskap (förutom ersättningen för förlorade renar). Boskapsägare kan också få ekonomiskt stöd från länsstyrelsen för att bygga elektriska specialstängsel för att hålla rovdjur ute ur sina hagar. En del län har dessutom flyttbara stängsel som kan sättas upp i akutsituationer för att skydda privatpersoners djur från angrepp. Elektriska stängsel har visat sig effektiva när det gäller att hålla björnar borta. Du kan hitta mer information om boskapsskador på www.viltskador.com Illegal Björnjakt dokumenteras i Sverige och antalet olagligt dödade Björnar verkar vara lika det legala. När man undersökt orsaken till 110 radioförsedda Björnars död (1984-1999) ,spritt över både norra (48 Björnar) och södra delen (62 Björnar) upptäckte man att hela 27% föll in under kategorien olaglig eller misstänkt olaglig jakt. I den norra Björnstammen var det så mycket som 44% av Björnarna vars död kunde betraktas som misstänkt olaglig. De lagligt dödade uppgick till 36%.