Järv

LO BJÖRN JÄRV VARG


Klassificering

Järven är den största medlemmen av mårddjur familjen, i Europa (Mustelidae). Mårddjur familjen är en av många familjer som tillhör däggdjursordningen Carnivora (köttätare). Andra arter i mårddjur familjen är t. ex. mård, utter och grävling. Det latinska namnet för Järv är Gulo Gulo. "Gulo" betyder hals på latin.

Allmänt om utseende

Järven påminner om en liten björn med buskig svans. Den har en kraftigt byggd kropp och korta ben med stora tassar. Huvudet är brett med små, runda öron. Pälsen är tjock och mörkbrun och har ofta en ljusgul rand, på varje sida, som går från skuldrorna, längs med sidorna, ned till svansen. En del djur har även en ljus rand i pannan. En ljus fläck på bröstet är också karakteristisk för mårddjur familjen. Hannen väger normalt mellan 12-18 kg medan honan är något mindre med en normalvikt på mellan 8-13 kg. I Skandinavien har de största hannarna en mankhöjd på 35-45 cm och är 80-85 cm långa från nos till svansrot. Svansen är mellan 25-35 cm.


>>till toppen av sidan

Biologi

Forskning

Till många delar är järvens biologi fortfarande ett mysterium, trots att det senaste decenniets studier har ökat vår kunskap om arten betydligt. Ett viktigt bidrag har kommit från järvforskningsprojekt i Norge och Sverige. I Sverige har Sveriges Lantbruksuniversitet i Umeå (www.szooek.slu.se) haft ett forskningsprojekt i Sareks Nationalpark i norra Sverige sedan 1993. Från det att projektet startade har upp emot 150 järvar försetts med radiosändare. Detta innebär att det blivit ett av de största järvforskningsprogrammen i världen och det bidrar kontinuerligt med ny information om järvens ekologi.

Vill du veta mer om radiotelemetri? KLICKA HÄR

Vad finns på menyn?

Järvar är köttätare. De konsumerar både nyligen dödat och extremt ruttet kött med till synes lika stor entusiasm. De kan jaga sin mat själva, eller festa på kadaver dödade av andra rovdjur eller av olyckor eller sjukdomar. Om Järven dödar eller hittar mat i överflöd lagrar den denna i skafferier för senare behov. I Sverige är renen den viktigaste födan under vintern. Även älg, dödad av andra rovdjur, bidrar till dieten. Under sommaren består en större del av födan av småvilt som hare, fåglar, ägg och olika smågnagare. Järven behöver bra snöförhållanden för att vara en effektiv jägare. Den bästa jaktsituationen är när Järven kan använda sina relativt stora tassar som snöskor som bär jägaren ovanpå snön medan det hovfösedda bytet sjunker igenom på grund av sina, jämfört med dess kroppsvikt, mindre fötter. Under gynnsamma snöförhållanden kan järven döda flera renar vid samma jakttillfälle. Om järven kommer att försöka fälla sitt eget byte eller rota runt efter andras beror inte enbart på snöförhållandena utan även på tillgången till kadaver. Järven har ett mycket utvecklat luktsinne som gör att den kan nosa sig till kadaver på flera kilometers avstånd, även om de är djupt begravda i snö. I Sverige har man upptäckt att järven speciellt använder sig av Lodjuret som anskaffare av ett enkelt mål renkött.


Järvskalle. Ett bett i strupen av en järv dödar en ren trots att renen väger 7-8 gånger mer än järven.






Revir och aktiviteter

Järvar behöver stora områden. Normalt har hannarna de största reviren på omkring 250-450 kvadratkilometer och honor med ungar har de minsta på cirka 100 kvadratkilometer. Även om järvar lever ensamma kan de acceptera att deras revir överlappas av ett revir ägt av en järv av det motsatta könet. Under sommaren tolererar även honor med ungar en annan honas revir om denna inte har ungar. Revirgränser följer oftast naturliga skiftningar i landskapet som t ex. vattendrag och reviret utmärks med urin, och lukter från doftkörteln. Järven kan vara aktiv både under dagen och natten och förflyttar sig med lätthet 20-30 km på en dag.

Reproduktion

Parningssäsongen sträcker sig genom hela våren och sommaren, men de flesta järvar parar sig under juni/juli. Det är inte förrän i början av januari som de befruktade äggen fäster sig vid livmodern och embryona börjar utvecklas, ett fenomen som kallas fördröjd implantation. Sent på vintern börjar den gravida honan leta efter en plats att göra sig en lya på. Ofta använder hon samma ställe år efter år. Mest typiskt är strax ovanför trädgränsen på en syd- eller östsluttning eftersom vinden ofta skapar djupa snödrivor på sådana ställen och det är lätt att gräva ut en lya i dem. Ingången till lyan är vanligtvis ett fall på 1-2 meter, ned till marknivå, som sedan leder in till ett utvecklat gångsystem som kan vara upp till 40-60 meter långt. I det här korridorsystemet är olika områden avsedda för toaletter, sovrum och förrådsrum. Som alternativ till det utvecklade tunnelsystemet kan en enkel klippgrotta eller ett vindfälle användas som lyor. Två till tre ungar föds i februari/mars, men oftast överlever bara en eller två och lämnar lyan i maj. I början lämnar honan ungarna på platser som kan ge ett visst skydd, medan hon letar efter mat. Redan efter 3-4 veckor är ungarna tillräckligt rörliga för att börja följa med sin mamma. I augusti/september lämnar ungarna mamman. En del ungdjur flyttar upp emot 200 kilometer medan andra (speciellt honorna) stannar i närheten av sitt födelserevir. Man har tidigare trott att järvar börjar fortplanta sig i tvåårsåldern men senare forskning visar att de flest individerna fortplantar sig först när de är tre år eller äldre. Dessutom får honorna oftast bara en kull vartannat år och en del ännu mer sällan. Förklaringen till avsaknaden av fortplantning vissa år kan länkas till kvaliteten på reviret (dvs. mängden av tillgänglig mat). Det är känt att under stressade förhållanden (som födobrist) kan honan spontanabortera.

>>till toppen av sidan

Antal och utbredning i Fennoskandia

Idag (2001) tror man att det finns cirka 620-770 Järvar I Fennoskandia. Den större delen bor i renuppfödningsområden. Den svenska järvstammen består av 280-370 individer som lever i de fyra nordliga län: Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna. I Norge räknar man med att det finns 240-300 Järvar. Tre fjärdedelar av dem bor i norr, i anslutning till den svenska stammen, och en mindre grupp finns i ett isolerat bergsområde i södra Norge. De cirka 100 järvarna i Finland bor huvudsakligen i norr, i Lappland och Kainuu samt i Östra Karelen (cirka 1 500 järvar beräknas bo i den ryska stammen, väster om Uralbergen, vilket ger ett total antal på 2 000 järvar i Europa idag). I Sverige har man noterat en 40 % minskning de senaste fem åren. Men en liknande minskning i Norge och Finland har inte observerats.

Järvens utbredning i Fennoskandia


Antal och utbredning historiskt

Järvens naturliga utbredningsområde är cirkumpolärt, vilket inkluderar tundra, alpina och taiga områden. Förr i tiden bebodde järven mycket större områden i Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Dessutom fanns den i Litauen och norra Polen. Det är troligt att bristen på snö har hindrat järvens utbredning söderut eftersom man upptäckt att snöskydd är väsentligt för järvens fortplantning. Snö används till lyor och järven är beroende av ett ordentligt snötäcke för en lyckad jakt. De senaste seklen har järvstammen drabbats av en väsentlig minskning i både utbredningsområden och antal. Antagligen p g a en kombination av förföljelse (det har t ex. betalats ut skottpengar på järv i både Norge och Sverige) och den förändring i landskapet som människan åstadkommit ( t ex. skogsskövling och störningar). På mitten av 1900-talet var järvstammen som minst och väldigt när utrotning på många platser. Det är troligt att det inte fanns mer än 100 Järvar, i norra Sverige, under 1950 och 60-talen, och detta i ett mycket begränsat, isolerat bergsområde. Ingen reproduktion förekom bland järvarna i södra Norge och i Finland rapporterades 50-80 individer in 1980. Som en reaktion på det låga antalet järvar fridlyste de i Sverige 1969. I Norge fridlyste järven i söder 1973 och i resten av landet 1982. Efter det har antalet ökat trots att det aldrig blivit många.

Undrar du över varför den svenska järven inte ökat speciellt i antal efter det att den fridlysts? KLICKA HÄR

Undrar du hur man räknar de stora rovdjuren i Sverige?
KLICKA HÄR

>>till toppen av sidan

Spår och tecken

Järven har fem tår på både fram och baktass och klorna syns, för det mesta, i avtrycken. Framtassens avtryck är längre (14-18 cm) och bredare (10-13 cm) än baktassens eftersom Järven sätter ned hela (häl, trampdyna och tår) framtassen i marken medan den bara går på tårna och trampdynan med baktassen.

En Järv rör sig oftast i en rytmisk galopp och det ser nästan ut som om den rullar över marken. Galoppen lämnar tre eller fyra rader avtryck efter sig
  Avtryck av fram- och baktass
av Järv



Spår av järv Spår av Järv



Järvlya i skogen

Lyor

De lyor som används av diande mammor ligger vanligtvis nära trädgränsen i en snödriva, på en syd-östlig sluttning. I skogslandskap får ofta grottor göra tjänst som lyor. Det ligger för det mesta stora mängder av spillning, bytesrester och liggmaterial inne i lyorna.

Byten

Större byten dödas ofta med ett bett i nacken. Vanligtvis finns det flera djupa bitmärken på bytet. Ryggradskotorna kan vara krossade. Avståndet mellan hörntänderna på en järv är 2,4-3,5 cm. Matlager ligger gärna i snödrivor, bäckar, på myrar eller i en klippskreva. Större byten, som renar, delas vanligen upp i flera mindre bitar som lagras nära slagplatsen. Järvspillning och krossade ben från bytet avslöjar ofta var det finns ett lager.

Legor

Legor hitta man vanligen under snön eller en klippa. Spillning och bytesrester, som benbitar lämnas gärna vid legan.

>>till toppen av sidan

Järven och människan

Lagstiftning

Järven har varit fridlyst i Sverige sedan 1969. Det innebär att det inte finns någon jaktsäsong för järv och det är inte lagligt att döda den. Det är emellertid möjligt att få licens för att döda en speciellt problematisk individ som t ex. gör skada på boskap. Licensen får man genom Naturvårdsverket. Dessa licenser ges oftast ut när antalet könsmogna järvhonor, i ett speciellt renuppfödningsområde, är högre än det antal man kommit överens om mellan Sametinget och Naturvårdsverket. Under mycket speciella omständigheter t ex. om en järv angripit ett tamdjur och står i begrepp att attackera igen är det tillåtet att döda den speciella individen utan att ha ansökt om licens. Man måste anmäla varje sådan händelse till polisen. Idag är maxstraffet för att olagligt ha dödat någon av de fyra, stora rovdjuren 4 års fängelse. Alla de fyra rovdjuren är, tillsammans med andra arter t ex. de båda arterna örnar, statens vilt. Det betyder att de är statlig egendom. Det är därför inte lagligt att behålla hela kroppar eller delar av dessa djur, om man hittar dom döda. Man måste genast rapportera detta till myndigheterna. Om du t ex oavsiktligt kör på en järv med din bil, eller om du hittar ett dött eller skadat järv, är du skyldig att ringa polisen. Polisen kommer att ge dig instruktioner om vad du skall göra i den specifika situationen.

Framtida planer för järven i Sverige

I Sverige har regeringen bestämt att sätt upp delmål för det framtida antalet järvar. När ett mål är uppnått skall ett nytt mål sättas upp. Det långsiktiga målet är låta järvstammen öka till ett antal som säkrar artens fortlevnad i Sverige. Något exakt antal har ännu inte bestämts. Som ett första mål har regeringen beslutat att 90 järvkullar per år skall produceras, detta motsvarar en stam på 400 individer. Målet är också att järvstammen skall spridas mer jämnt inom sitt naturliga utbredningsområde och det är önskvärt att de i största möjliga mån sprider sig ur renuppfödningsområdena.

Är Järven farlig för människan?

Inga rapporter existerar om järvangrepp på människor. Nästan alla rapporter om möten mellan järv och människa berättar att järven uppför sig mycket skyggt och flyr från platsen omedelbart. Vid ett fåtal tillfällen, när forskare märkt ungar, har honan låtsats attackera.

>>till toppen av sidan

Konflikter mellan järv och människa

I Sverige vållar järven mest skada på tamrenen. En undersökning av rovdjursdödade renar i norra Sverige 1982-1986 visade att rovdjur (järv, lo, björn, varg och kungsörn) tog totalt omkring 12% av alla kalvar. Järvar var ansvarliga för 45% av de fällda renkalvar. Det exakta antalet renar dödade av rovdjur är inte känt men man beräknar att det rör sig om mellan 20 000 och 30 000. Cirka 50 000 renar slaktas varje år och 1998 var det kvarvarande antalet renar, som används till avel, 230 000. Konflikten mellan renuppfödare och järv är för tillfället det största problemet när det gäller artens hantering i Sverige. 1996 introducerades ett nytt ersättningssystem i det svenska renuppfödningsområdet. Istället för att kompensationen beräknas på hur många renar som blivit dödade av rovdjur bestämmer det existerande antalet rovdjur i området hur hög ersättningen skall bli. Län med renuppfödning (Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarna) är ansvariga för att antalet reproducerande honor, i deras område, rapporteras till myndigheterna. År 2000 låg budgeten för rovdjursorsakade skador, på renar, på 35 miljoner Svenska kronor och 90% av dessa gick till kompensation för lo- och järvskador.